Jag är så less...

Hej allihopa!

Nu är det nästan precis en månad sedan jag skrev senast.... och jag måste be om ursäkt.

De senaste tre månaderna har jag hemlighållit en grej på begäran av en mycket mystisk kvinna. Vi har haft ett kort och intesivt förhållande och gjort mycket roligt, och väldigt mycket mysigt tillsammans. Jag måste också säga att jag har varit väldigt kär... är det fortfarande -vilket jag anser vara en viktig detalj.

Många tycker säkert att 3 månader inte är väldigt lång tid och kan också för tidigt döma det jag pratar om här. Var observant!

Jag träffade för första gången den här tjejen på mitt jobb.
Hon var mycket lätt att kommunicera med, hon verkade ha humor och kändes lätt att kommunicera med. Men det finns ju förstås en del av människor som dom inte vill visa. Så kändes det när när vi pratade! Verkade ur min synvinkel inte så märkvärdigt i början, men visst kände jag nån form av attraktion. Men med tanke på att vi var kollegor fick man föregå med att kommunicera professionellt. Så där vart det aldrig någon romans.

Det var inte för än långt senare hon en dag tog kontakt med mig mer personligt. Vi diskuterade vårat gemensamma intresse i det japanska språket, och japan i sin helhet. I samband slank det ur henne en fråga om som löd, "skulle jag vela följa med henne någon dag till en av hennes japanska väninnor som bor här i Sverige?" som vi förstås pratat om tidigare. Jag tyckte det lät som en väldigt bra idé!

Men tyvärr så blev det inte av som vi hade tänkt.

MEN!

Hon skrev ett sms en dag, när vi inte hade jobbat eller sett varandra på ett tag och frågade om vi skulle äta en japansk middag tillsammans. Det var nästan som en magisk stund där allt som kan pirra i kroppen pirrar just då.

Bara ett par dagar senare besökte hon mig och lagade en brakmiddag med sushi, kräftor och got vin! Jag vart nästan kär på en gång!
Jag har alltid tänkt att snabbaste vägen till mitt hjärta är att ta den gastronomiskt! haha, det kan låta knasigare än det borde. Men helt plötsligt så förvandlades min helt underbara arbetskollega, till någon som jag faktiskt kunde se och känna i mitt privata liv.

Vi har nu träffats i lite mer än 3 månader. Jag är hur kär som helst, men rädd för att det inte ska fungera.

Det finns en 8 års skillnaden mellan oss... hon har hela sitt liv förbestämt i sitt huvud... medan jag knappt hunnit bestämma mig över någonting än. Jag är nog inte redo att bestämma mig än. Absolut inte redo för att välja rätt val! Just nu vill jag bara vara lycklig i nuet, och det är där vi faller samman.

Nu har 3 månader passerat och vi har haft någonting underbart, men samtidigt som vi har haft någonting väldigt förvirrat. Jag tror det fanns kärlek mellan oss stundtals. Säkerligen en stark sådan, vilket jag själv vill erkänna att jag känt. Men, vad är 3 månader mot 1 år -eller en livstid?

Jag är väldigt less på att dejta. Jag har älskat, varit kär och upplevt massor av underbara saker. Men ännu så saknar jag en stadig vardag med någon partner. Visst, det kan vara livets ironi, min egen naivitet, eller nått konstigt fel med mig som gör att jag inte får behålla en partner.
Mitt mål är att finna någon, någon som får mig att känna mig älskad och lycklig. Någon som mig att känna att jag uppnått allt jag vill uppnå och gör hela livet till en bonuslott!

Det har jag känt av de senaste 3 månaderna. Men som jag förfarat så fanns det ingen plats för mig i hennes liv. Kanske om jag vore perfekt, som det ofta är, men vem är det och vem faller under vems krav på hur man bör vara?

Jag känner inte att allt som skett är mitt fel. Nej, jag känner mig också väldigt arg för att jag inte förstår hur hon tänker. Hon ser saker så olika och jag vet inte hur jag borde vara runt henne. Hon verkar som att hon tycker att det mesta är mitt fel. Men där är det hon som gör fel.
Det är nämligen aldrig "En ensam som träter" utan två. Frågan som kommer upp då och då ställer frågan om vi är bra för varandra... jag vill så gärna säga ja! För att jag är så att jag ger inte upp! Jag gör vad som helst för att få det att funka! Men man måste kunna kompromissa, och det är väldigt viktigt att kunna förlåta varandra för misstag för att kunna uppnå gemensamma mål.
Det är du själv som bestämmer när en människa är perfekt för dig eller inte! Du bestämmer om den du är med duger eller inte. Men är du en galen perfektionist och som vägrar bryta dina trender och dina levnadssätt så kommer du leva ensam hela livet.

Hojja, jag är så less på sånt här. Allt grubbel jag har och alla sömnlösa nätter. Jag vill bara ha ett normalt liv där jag är lycklig, skaffar mig avkomma och gör roliga saker tills den dagen jag dör! Hur svårt ska det vara.... jag är less på smärta, svek, besvikelse....

Den personen jag har varit i sommar. Jag vet att jag betett mig konstigt och orationellt för att vara jag många gånger.



MEN! Men det finns alltid ett men!

Arbete, livets betydelse

Livet är bara ett arbete. Upp stiger solen tillsammans med dig och din arbetsdag, sen när den är slut går den ner igen när du går hem. Ibland är du ledig, men orkar oftast inte njuta av ledigheten. För det mesta är den full med måsten, som du förmodligen inte hunnit med när du var på jobbet. Där gick din lediga dag, i att jobba ännu mer. Där försvann helgen, för att du måste tvätta kläder, städa. Eller så spenderar du den full, för att det är det enda sättet du är bra på att umgås med din kamrater på. Så ingen vila blev det även fast du inte hade så mycket på schemat.

Visst kan det vara kul ibland att arbeta, men vår tid här på jorden är ju inte så lång. Ska man då jobba 80% av vuxenlivet tills man är gammal, ledbruten och sjuk? Så att man inte kan njuta av det som kallas för "Pension".
Visst, det är så det funkar och visst är det så vi människor är funtade. Men när man tänker efter så kan ibland verka lite knasigt. Eller hur?

Å andra sidan så kanske man skulle bli galen om man hade mer ledig tid. Många som är väldigt mycket hemma och arbetar väldigt lite får tunnelseende för alla möjligheterna ledigheten ger dig och gör inte att du alls gör nått vettigare av den. Det blir massor med tv och datasittande istället. Kanske?

Nåväl, det är mycket med det här jordliga. Min slutsats av det hela är att man bör göra som man är tillsagd och försöka göra det bästa utav det. Individens betydelse för universum är ändå lika meningsfull likt en fjärt som bara påstods att du släppt i universum. Jag låter nog inte så värst optimistisk, och väldigt grym inför individen. Men gör som du vill med ditt liv, så gör jag som jag vill med mitt. Låt oss själviskt njuta av den lilla tiden vi har blivit välsignade med och hoppas, trots att hoppet är väldigt litet och naivt, att det finns nått mer i det än vad det verkar.

Peace out.   

God dag Lars!

Hej igen, nu var det ett bra tag sedan jag skrev nånting igen. Verkar som att jag har en tendens att glömma bort att jag bloggar ibland. Men men, nu kör vi ideligen!

Jag har haft flera hektiska veckor bakom mig... äntligen dags att tagga ner! Idag har jag städat hela lägenheten, med LITE hjälp av min mor och styvfar som hälsat på hela dagen. Känns så brutalt skönt att lägenheten känns fräsch och ren igen. Brukar bli sådär ibland att jag har perioder där jag verkligen skiter fullständigt i hur jag lever. Det är konstigt tycker jag och ungefär som att jag inte trivs här... Kan det vara så?

Nu sitter jag vid min dator och har öppnat en kvällöl och snackar lite i chatten på facebook. Imorgon smäller det igen! Då blir det fest och utgång på rockkvällen på Olles! Det kommer garanterat att bli skitskojj! :)

Det känns också som att min ekonomi tar en bra vändning nu! Jag har betalat alla mina räkningar och känner ändå att det finns lite kvar att slösa! Så jag har köpt ett nytt trådlöst tangentbord med mus, och beställt ett nytt högtalarset för bättre framtida festmusik! :D

I love you! Det var allt den här gången, tare chill. Ni vet vilka ni är ;)

Jag i ett nötskal

I mer än 3 månader har jag kämpat nu med räkningar, jobbet, hälsan och städningen. Jag börjar bli trött nu. Alltid ska det vara massa skit som hänger över mig och trycker ner mig! När helgerna kommer så blir jag hur lycklig som helst! Jag får fara ut, träffa kompisar, dricka och bara liksom ha roligt. På veckorna sitter jag förfan hemma som nån jävla fånge i min lägenhet. Det är som att det inte finns varken tid eller motivation till nånting. Dessutom tröttar jobbet ut mig så himla mycket så att jag inte orkar med nånting. Jag är SLÖ!!!

Jag måste säga, hade jag inte haft mina gitarrer så hade jag gått under! Jag älskar er, tack mina gitarrer! Med er får jag ventilera mina frustrationer! Ni är underbara, men förlåt om jag misshandlar er ibland.

Att gå omkring från dag till dag, utan att liksom behärska någon uppfattning om vem jag VILL vara och VAD jag vill göra är så tomt. Det är som att gå omkring i huvudet på sig själv. Är jag besegrad? Är det därför jag inte har några ambitioner?
Det vet jag inte än. Jag vet bara att jag är sjukt jävla sårad... Men det är mitt eget fel för att man har hanterat skiten på fel sätt... med brudar och sprit. Lyckat! Nu är man en syndare istället.

Jag vill bli mig själv igen. Jag saknar mig själv. Tack!

This wasn't meant to be.

4 Veckor i Fruktkaoset!

Sådär, nu har man jobbat av sina 4 semesterveckor i fruktkaoset på käraste Coop Konsum. Det känns verkligen att man varit i frukten utan nån som helst hjälp! Normalt sett så har man hjälp för att hinna få in alla varor varje måndag, onsdag och fredag. Men NEJ! inte när jag jobbade inte.

Kroppen känns aningen stel och mina brains aningen mosiga efter alla beställningar och problemlösningar. Nu kan jag dock glädja mig åt, eller snarare bör jag glädja mig åt att jag jobbar på en 10 timmarstjänst. Dock blir det ju inte bara 10 timmar i veckan i alla fall. Till exempel idag så ska jag redan jobba 6 timmar extra :)

Nåväl, allt från mig idag. Puss och kram på er!

GALEN HELG!

Okej, vilken awesome helg det vart! :) Hemmafest hos mig i lördags, blev riktigt lyckad! Men, vart var alla människor? Varför kom ni så sent för! Nåväl, det var ju i alla fall riktigt skojj! =)

Jag måste också erkänna att jag var redigt full och kanske lite jobbig, som vanligt... men men, ingen skada skedd, riight?

Tack för en skitbra helg allihop! :) puss och kram på er. Särskilt tack till Anton Landström, Ida Johansson och Jenny Fransson!

Helgen

I helg blir det utgång! Ska festa som fan, dansa som en galning och dricka varsamt med alkohol... (hrrm, jovisst!)
Om någon vill hänga på, säg bara till! :)