Jag i ett nötskal

I mer än 3 månader har jag kämpat nu med räkningar, jobbet, hälsan och städningen. Jag börjar bli trött nu. Alltid ska det vara massa skit som hänger över mig och trycker ner mig! När helgerna kommer så blir jag hur lycklig som helst! Jag får fara ut, träffa kompisar, dricka och bara liksom ha roligt. På veckorna sitter jag förfan hemma som nån jävla fånge i min lägenhet. Det är som att det inte finns varken tid eller motivation till nånting. Dessutom tröttar jobbet ut mig så himla mycket så att jag inte orkar med nånting. Jag är SLÖ!!!

Jag måste säga, hade jag inte haft mina gitarrer så hade jag gått under! Jag älskar er, tack mina gitarrer! Med er får jag ventilera mina frustrationer! Ni är underbara, men förlåt om jag misshandlar er ibland.

Att gå omkring från dag till dag, utan att liksom behärska någon uppfattning om vem jag VILL vara och VAD jag vill göra är så tomt. Det är som att gå omkring i huvudet på sig själv. Är jag besegrad? Är det därför jag inte har några ambitioner?
Det vet jag inte än. Jag vet bara att jag är sjukt jävla sårad... Men det är mitt eget fel för att man har hanterat skiten på fel sätt... med brudar och sprit. Lyckat! Nu är man en syndare istället.

Jag vill bli mig själv igen. Jag saknar mig själv. Tack!

This wasn't meant to be.