Livet är bara ett arbete. Upp stiger solen tillsammans med dig och din arbetsdag, sen när den är slut går den ner igen när du går hem. Ibland är du ledig, men orkar oftast inte njuta av ledigheten. För det mesta är den full med måsten, som du förmodligen inte hunnit med när du var på jobbet. Där gick din lediga dag, i att jobba ännu mer. Där försvann helgen, för att du måste tvätta kläder, städa. Eller så spenderar du den full, för att det är det enda sättet du är bra på att umgås med din kamrater på. Så ingen vila blev det även fast du inte hade så mycket på schemat.
Visst kan det vara kul ibland att arbeta, men vår tid här på jorden är ju inte så lång. Ska man då jobba 80% av vuxenlivet tills man är gammal, ledbruten och sjuk? Så att man inte kan njuta av det som kallas för "Pension".
Visst, det är så det funkar och visst är det så vi människor är funtade. Men när man tänker efter så kan ibland verka lite knasigt. Eller hur?
Å andra sidan så kanske man skulle bli galen om man hade mer ledig tid. Många som är väldigt mycket hemma och arbetar väldigt lite får tunnelseende för alla möjligheterna ledigheten ger dig och gör inte att du alls gör nått vettigare av den. Det blir massor med tv och datasittande istället. Kanske?
Nåväl, det är mycket med det här jordliga. Min slutsats av det hela är att man bör göra som man är tillsagd och försöka göra det bästa utav det. Individens betydelse för universum är ändå lika meningsfull likt en fjärt som bara påstods att du släppt i universum. Jag låter nog inte så värst optimistisk, och väldigt grym inför individen. Men gör som du vill med ditt liv, så gör jag som jag vill med mitt. Låt oss själviskt njuta av den lilla tiden vi har blivit välsignade med och hoppas, trots att hoppet är väldigt litet och naivt, att det finns nått mer i det än vad det verkar.
Peace out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar